Fråga: Får man ha mellanrum mellan bedjande vid gemensam bön i moskén
All lov och pris tillkommer Gud och vi ber över Hans sändebud och budbärare
Svar: Vi har sett att moskéer arrangerar gemensamma böner, men låter avstånd vara mellan de bedjande och detta är inte att
föredra. Detta sätt uppfyller inte syftet med den gemensamma bönen och minskar heller inte smittorisken. Detta går
även emot de utlåtanden som flera rättsteologiska institutioner och organisationer både i Europa och utanför Europa
har publicerat.
Vi menar inte att fredagsbönen som sådan anses ej obligatorisk. Vi menar att bönen inte ska arrangeras, samtidigt som
dess originella status inte berörs, Gud säger: ”Den som tvingas – inte den som av trots överträder eller som går längre –
begår ingen synd”. Gud avskriver alltså synden utan att det ändrar sakens status eller regel. Därför belastar det ingen
att fredagsbönen inte arrangeras i moskén, samtidigt som bönen i sig behåller sin heliga status och regel.
Åtgärden att arrangera gemensam bön men med avstånd mellan de bedjande är en betungande åtgärd som strider mot
sändebudets lära. Aicha återgav: ”När sändebudet stod mellan två val valde han alltid det lättaste alternativet så länge
det inte innebar en synd. Skulle det innebära en synd var han den första att avhålla sig från det”.
Den som inte accepterar de underlättande alternativen utsätter sig själv och andra för fara, och i och med det gör han eller hon en
synd. Jaber Bin Abdullah återgav: ”Sändebudet reste erövringsåret till Mecka under Ramadan och var fastande tills
han nådde dalen Kuraa al Ghamim. Människor som reste med honom fastade också. Han frågade efter ett glas vatten
och höll upp den så att alla såg och därefter drack. Efter stund berättades det för sändebudet att några fortfarande var
fastande. Sändebudet sa: Dessa är syndarna, dessa är syndarna”. Abdullah Bin Massoud återgav att sändebudet sa:
”Extremisterna har fördärvats” och upprepade det tre gånger. Abdullah Bin Abbas sa till sin böneutropare under en kraftigt regnig dag: ”När du säger ”Jag vittnar om att Mohamed
är Guds sändebud” säg inte ”Kom till bönen” utan säg ”Be i era hem”. Människor reagerade på utropet och Bin Abbas
förklarade: ”Den som är bättre än mig har gjort likadant – och han syftade på sändebudet.
Fredagsbönen är obligatorisk men jag vill inte betunga er med att gå i gyttja och halka”. Ibn Qudamah skrev: ”Fredagsbönen är inte
obligatorisk för den som på grund av regn blöter ner sina kläder eller på grund av gyttja får det svårt att gå och när
det är ett skäl för att inte gå till den gemensamma bönen är det också ett skäl att inte gå till fredagsbönen”.
Och till alla vars hjärtan längtar till moskén ska ni veta att detta är en spirituell och känslomässig prövning. Att lämna
det vanliga som är bönen i moskén och övergå till det ovanliga som är att be hemma. Men rättsteologin följer inte
känslor. Fredagsbönen kan ersättas med eftermiddagsbönen (Duhur) men livet ersätts inte med något. Här uppenbarar
sig den medvetna tron som rättar sig efter rättsläran och står emot känslorna. Den muslimska rättsläran förbjuder att
fasta på högtidsdagen Eid för att avvänja människor sina rutiner och för att pröva människans tro att följa budskapet
utan att befläckas av lust. Och jag anser att de vars hjärtan längtar till moskéerna prövas just nu med detta. Att stå emot
sina känslor och följa de medvetna och välgrundade rättsteologiska uttalandena.
Böneutroparen kan fortsatt kalla till bön men efter trosbekännelsen ropar ut att människor ska be hemma. Det är också
möjligt att arrangera gemensam bön och fredagsbön så länge tre personer är närvarande med hänsyn till skälen ovan.
Några muslimska rättsteologer anser att det antal som gör den dagliga gemensamma giltig är också det antal som gör
fredagsbönen giltig.
Imam Khaled El-Dib
Ordförande
Sveriges Imamråd & Fatwa kommittén
